Vi kan inte vänta!

Nästa vecka smäller det, då flyttar vi in på Föreningsgatan 16. Då har det gått nästan ett år sedan vi började skissa på ett nytt hus. Vi är supernöjda med resultatet och det ska bli så spännande att flytta!

Vi har haft fullt upp och har varit dåliga på att lägga upp bilder, men här kommer några stycken i alla fall. Som ni ser är det mycket vitt med några färgglada fondväggar. Det är kul med starka färger men de ska väljas med omsorg:)

Vi har valt några fototapeter och troligen är fototapeten i sonens rum bland det dyraste på tapetmarknaden. Vi lovade att de skulle få välja vad de ville och det gjorde de. Vi kollade inte priset. Det visade sig att hans djungel kostade 4 500 kr!

Ja, ja. Vi bytte inte. Han tyckte ju om den och vi hade lovat, då får man stå sitt kast. Vi tycker i alla fall att tapeterna blev väldigt bra och nu vill vi ju såklart byta ut hela möblemanget. Så blir det inte, tyvärr men lite nytt ska det bli även om Thomas darrar när jag drar med honom till IKEA.  Konstigt nog mår han alltid väldigt dåligt när han är på IKEA, blir likblek och skakar i hela kroppen. Jag mår utmärkt när jag är på IKEA – konstigt att det kan slå så olika!

Vi har också tvingats säga adjö till våra fantastiska snickare, Thomas, Ted och Leif. I regn och rusk, värme och solsken har de kämpat på hela sommaren med vårt hus. Det känns som att de flesta är lite missnöjda med någonting när de bygger hus, men inte vi. Det är nog mycket våra duktiga snickares förtjänst.  Nu bygger de för fullt ett riktigt spännande hus i Repbäcken utanför Borlänge. Det bygget kan man följa i bloggen http://www.qreate.se/blogg/, som Maliin Stoor skriver.

Fyra nyanser av vitt

Vissa saker vet man. Som att man inte ska leka med tändstickor och att gräs är grönt. Jag trodde också att jag visste att vitt alltid var vitt, men det är det inte. Vitt kan vara vad som helst och det har vi fått erfara nu.
”Vad vill ni ha för vit färg på väggarna” frågade våra målare. Konstig fråga tyckte vi för vit kan ju bara se ut på ett sätt. Fel, fel. Vi fick ett antal små färgprover och visst såg vi att vitheten var lite olika på de olika papperslapparna. Utifrån en liten lapp skulle vi så bestämma. Både Thomas och jag gillar riktigt vitt och är inte så förtjusta i gräddvita nyanser, men nu fick vi rådet från målarna att tänka till lite för den vita färgen runt fönster och dörrar var inte vit utan lite gulvit och om vi tog en kritvit på väggarna skulle snickerierna se smutsgula ut. Fy, det ville vi ju inte, så vi tänkte jättemycket och kom fram till att vi kanske skulle måla hela huset med den färg som heter äggskal eller Stockholmsvit eller NCS 5002-Y.  Allt är olika beteckningar på samma färg, en vit som är bruten med lite gult.

Vitt, vitt, vitt, vitt eller vitt

Färgen kom upp på väggen och vi började nästan hyperventilera. Den var ju inte vit, utan gul! Helt knäckta ringde vi till Colorama som ställde ut några burkar av den vita färgen Snö. Hela huset var nämligen inte färdigmålat och ännu fanns möjligheten att rädda lite grann. Vi hämtade färgen och började andas lite mer i normal takt. Hur skulle det se ut med två olika sorters vit färg på väggarna i huset? Inte bra. Var det egentligen så illa? Vi åkte till huset och smög sakta längs väggarna för att ta in och vänja oss vid färgen. Med händer och byxben fulla av äggskalsvitt, beslöt vi oss för att köra på med den. Det var kanske inte så illa ändå.

Målarna gjorde klart och så kom kaklet, som var vitt. Vi höll upp det mot väggen och nu såg väggen nikotinfärgad ut. Thomas påstod att han tyckte att väggen så grön ut, men han är partiellt färgblind så den kommentaren kan vi inte ta så stor notis om:)

Nu är det som det är och vi vet inte hur vi ska göra. Ska målarna måla om med Snö när de kommer hem från semestern?  Jag som trodde att jag hade en hel del klart för mig i den här världen har fått inse att jag inte har det. Vitt är inte vitt och kommer aldrig att bli. Suck…..

Vi ska bättra oss!

Vi har inte skött oss. Arbetet har gått framåt i rask takt, men vi har varit dåliga på att uppdatera bloggen. Vi har fått kritik för det. Kul att det finns folk som är nyfikna. Denna vecka är målarna på plats, och förra veckan drogs all el. När elen ska dras så ska man tänka jättemycket. Elektrikern vill veta exakt var de olika uttagen ska vara och han vill ha snabba svar. Jag har inte orkat tänka så mycket eftersom jag har semester så Thomas har fått tänka desto mer på elen. Han har också semester i och för sig, men han har fått ansvara för elbesluten ändå. Betydligt roligare är det att ta tapetbeslut. Det blir inte så mkt tapeter, mest vitt och så några fondväggar. I sovrummet blir det en fototapet.  Thomas fick några olika förslag att välja på och han tog det mest vågade – det hade jag aldrig trott! Daniel har också bestämt sig för en fototapet. Den var ohyggligt dyr, men fin. Han kommer trivas i sitt djungelrum. Som tur var tog Tove en billig tapet med hjärtan på. Riktigt söt i rött och rosa med design av Nina Jobs. I barnens allrum blir det också en tapet från samma kollektion.  Vi har också bestämt oss för att måla hela huset utvändigt i svart Falu Rödfärg. Först hade vi tänkt att endast delen i vinkel skulle vara svart men nu känns det som att vi kör hela huset.
Känns konstigt att det börjar närma sig. Samtidigt känns det himla spännande. Vårt hus är sålt och i september bor vi inte här längre. Vi kommer inte att få mumsa i oss höstens plommon – världens fulaste träd ger nämligen världens godaste plommon. Måste plantera ett plommonträd på nya stället. Sedan får jag vänta tålmodigt i cirka 15 år, under tiden får nog torghandlarna på Sveatorget lite besök.  Det ska bli skönt att slippa ta hand om alla nedfallna äpplen, som blir klafsiga och smetiga. Ska försöka tänka på det när plommonen mognar i höst:)

Vi är tillbaka!

Varför bloggar ni inte längre? Vi vill läsa mer på er blogg!
Ja, det har kommit en hel del kommentarer om  att sidan har stått still så länge. Svaret är enkelt: det beror på att snickarna har rymt! Våra snickare, som vi numera faktiskt betraktar som våra, bestämde sig för att dra iväg och bygga på ett annat hus. Det tyckte vi var väldigt trist. I nästan en månad har därför vårt bygge stått still. Vår inspiration dalade och man kan nästan säga att vi hade sorg. Men nu är de tillbaka igen och det känns toppen. Tidplanen håller enligt gossarna. Synd om dem bara, som inte får någon semester. Om de gör minsta försök att vara lediga i sommar så kommer jag och binder fast dem.
Under den trista månaden som har passerat så har det egentligen bara hänt en sak vid vårt bygge. Vi har haft första bjudningen! Ja, det var inte riktigt sant för besökarna hade med sig eget fika och bjöd oss. Marina och Tobias är sådana där bra människor som har koll på läget in i minsta detalj. De förstod att det var säkrast att ta med fikabrödet själva.

Första bjudningen

Många undrar varför vi bygger så stort, om tio år har ju barnen flyttat hemifrån!
Intressant synpunkt. Vi tycker att de kommande tio åren är jätteviktiga år. Hallen kommer att vara full av 46:or. Hårspraysdimman kommer att ligga tät. Tänk vilken ynnest om barnen och deras kompisar väljer att vara hos oss. Snart har vi nämligen plats. Barnen får varsitt rum som är stort. Utanför  finns ett stort allrum och en trappa går upp till ett alldeles eget loft. Ingång finns det också, så de kan smyga in och ut som de vill.

Snart kommer nya bilder på bygget. Våra alldeles egna snickare sätter upp innerväggar för glatta livet. De törs väl inte annat☺

Oj det går snabbt!

Oj, vad det har hänt mycket de senaste dagarna. Nästan alla fönster är på plats och det sista som händer denna vecka är att takpannorna hittar till taket. Därefter tänker våra byggkillar vara borta i tre veckor och bygga på ett annat hus. Det tycker vi inte alls om:) Det kommer att bli tre långa veckor – vi har ju vant oss vid att åka förbi på väg hem från jobbet för att kolla vad som har hänt under dagen. Ok, jag erkänner. Jag åker några gånger till på en dag. Kanske tre, fyra gånger eller så. Det är helt enkelt alldeles för svårt att låta bli.  Någon gång har jag nog åkt fem gånger. Eller sex.

Takstolarna är på plats

Så är takstolarna på plats och nu har det blivit ett hus på riktigt. Nu ser man också tydligt att det är funkishus det handlar om. Ja, funkis light kanske vi ska säga för huset är ganska traditionellt, med undantag för taket.

Kranföraren

Sista takstolen

Det börjar likna ett hus

En glad kranförare

Det blev verkligen ett lyft med kranen

Finbesök

Gunnar Jönsson

Idag fick vi fint besök. Fiskarhedens VD Gunnar Jönsson kom på besök. Om sanningen ska fram så kom han inte frivilligt. Vi hade bett honom komma för en fotografering till tidningen Affärer. Den produceras av Sofia i samarbete med Dalarnas Tidningar. Gunnar blev också intervjuad om Fiskarhedens strategi som ju är att expandera mitt i ”brinnande lågkonjunktur”. Gunnar blev själv sugen på att bygga hus, så vem vet. Snart kanske han har bytt ut sin ”gamla villa” på Sollerön mot en sprillans ny. I övrigt har de första innerväggarna kommit på plats idag och skivor sitter på en stor del av ytterväggarna. Vi har träffat närmaste grannen Folke som var glad för att alla gamla björkar var borta som förut skymde hans hus. Vi hoppas att vårt hus blir lägre än björkarna:)

Första innerväggen, vid barnens rum

Thomas tittar in i sin studio.

Fotat från ett av barnens rum

Nu har väggarna fått lite skivor.

Den heliga dagen…

Lastbilen kommer

Avlastning

Ted sopar

Efter en ruggig regnskur tittade solen fram

Vi fångade regnbågen

Föreningsgatan…

Almarna bygger hus. Men sanningen är ju den att det inte är vi som bygger. Vi har i stället tre pigga gossar från LZ-bygg som håller i hammaren. Men det känns som att det är vi!

Att bygga ett eget hus är en fantastisk känsla. Läskig, vansinnig och underbar. Det är inte alls som i tidningarna. Där börjar det alltid med att paret bara råkar åka förbi en fin tomt, får möjlighet att köpa den (pengar är aldrig några problem) en av deras bästa vänner är alltid arkitekt och de förstår varandra precis och arkitekten/kompisen ritar en underbar villa som sedan bara står där på något underligt vis. Allt är platsbyggt, specialanpassat och dyrt. För familjen Alm är det inte riktigt så. Tomten kommer från Borlänge kommun och den har ingen fantastisk utsikt. Vi har heller ingen kompis som är arkitekt. Huset är ett typhus som vem som helst kan köpa och ändå känns allt det här precis rätt. Att vi inte har obegränsat med pengar har nästan gjort resan roligare. Alla val måste vara ordentligt genomtänkta.

Vägen fram till den femte maj har varit lång.  Jag har knappt kunnat vänta alla dessa månader när ingenting har hänt. Thomas har varit mer cool och barnen har nog inte riktigt förstått att vi inte ska bo på Tvärgatan hela våra liv.
Nej, vi ska i ställe bo på Föreningsgatan.  Den hade lika gärna kunnat heta Ruhrgebietgatan! Vem har egentligen kommit på Föreningsgatan? Andra får ju bo på Smultronstigen och Sommarvägen. Jag skulle nöja med Maskrosvägen, det skulle ändå vara en vinstlott.

Grunden är klar!

Tack Göran och Ingvar för en finfin grund!

Axelbo Bygg & Betong