Vi har haft fullt upp och har varit dåliga på att lägga upp bilder, men här kommer några stycken i alla fall. Som ni ser är det mycket vitt med några färgglada fondväggar. Det är kul med starka färger men de ska väljas med omsorg:)

Vi har valt några fototapeter och troligen är fototapeten i sonens rum bland det dyraste på tapetmarknaden. Vi lovade att de skulle få välja vad de ville och det gjorde de. Vi kollade inte priset. Det visade sig att hans djungel kostade 4 500 kr!

Ja, ja. Vi bytte inte. Han tyckte ju om den och vi hade lovat, då får man stå sitt kast. Vi tycker i alla fall att tapeterna blev väldigt bra och nu vill vi ju såklart byta ut hela möblemanget. Så blir det inte, tyvärr men lite nytt ska det bli även om Thomas darrar när jag drar med honom till IKEA.  Konstigt nog mår han alltid väldigt dåligt när han är på IKEA, blir likblek och skakar i hela kroppen. Jag mår utmärkt när jag är på IKEA – konstigt att det kan slå så olika!

Vi har också tvingats säga adjö till våra fantastiska snickare, Thomas, Ted och Leif. I regn och rusk, värme och solsken har de kämpat på hela sommaren med vårt hus. Det känns som att de flesta är lite missnöjda med någonting när de bygger hus, men inte vi. Det är nog mycket våra duktiga snickares förtjänst.  Nu bygger de för fullt ett riktigt spännande hus i Repbäcken utanför Borlänge. Det bygget kan man följa i bloggen http://www.qreate.se/blogg/, som Maliin Stoor skriver.

Vitt, vitt, vitt, vitt eller vitt

Färgen kom upp på väggen och vi började nästan hyperventilera. Den var ju inte vit, utan gul! Helt knäckta ringde vi till Colorama som ställde ut några burkar av den vita färgen Snö. Hela huset var nämligen inte färdigmålat och ännu fanns möjligheten att rädda lite grann. Vi hämtade färgen och började andas lite mer i normal takt. Hur skulle det se ut med två olika sorters vit färg på väggarna i huset? Inte bra. Var det egentligen så illa? Vi åkte till huset och smög sakta längs väggarna för att ta in och vänja oss vid färgen. Med händer och byxben fulla av äggskalsvitt, beslöt vi oss för att köra på med den. Det var kanske inte så illa ändå.

Målarna gjorde klart och så kom kaklet, som var vitt. Vi höll upp det mot väggen och nu såg väggen nikotinfärgad ut. Thomas påstod att han tyckte att väggen så grön ut, men han är partiellt färgblind så den kommentaren kan vi inte ta så stor notis om:)

Nu är det som det är och vi vet inte hur vi ska göra. Ska målarna måla om med Snö när de kommer hem från semestern?  Jag som trodde att jag hade en hel del klart för mig i den här världen har fått inse att jag inte har det. Vitt är inte vitt och kommer aldrig att bli. Suck…..

Första bjudningen

Många undrar varför vi bygger så stort, om tio år har ju barnen flyttat hemifrån!
Intressant synpunkt. Vi tycker att de kommande tio åren är jätteviktiga år. Hallen kommer att vara full av 46:or. Hårspraysdimman kommer att ligga tät. Tänk vilken ynnest om barnen och deras kompisar väljer att vara hos oss. Snart har vi nämligen plats. Barnen får varsitt rum som är stort. Utanför  finns ett stort allrum och en trappa går upp till ett alldeles eget loft. Ingång finns det också, så de kan smyga in och ut som de vill.

Snart kommer nya bilder på bygget. Våra alldeles egna snickare sätter upp innerväggar för glatta livet. De törs väl inte annat☺

Gunnar Jönsson

Idag fick vi fint besök. Fiskarhedens VD Gunnar Jönsson kom på besök. Om sanningen ska fram så kom han inte frivilligt. Vi hade bett honom komma för en fotografering till tidningen Affärer. Den produceras av Sofia i samarbete med Dalarnas Tidningar. Gunnar blev också intervjuad om Fiskarhedens strategi som ju är att expandera mitt i ”brinnande lågkonjunktur”. Gunnar blev själv sugen på att bygga hus, så vem vet. Snart kanske han har bytt ut sin ”gamla villa” på Sollerön mot en sprillans ny. I övrigt har de första innerväggarna kommit på plats idag och skivor sitter på en stor del av ytterväggarna. Vi har träffat närmaste grannen Folke som var glad för att alla gamla björkar var borta som förut skymde hans hus. Vi hoppas att vårt hus blir lägre än björkarna:)

Första innerväggen, vid barnens rum

Thomas tittar in i sin studio.

Fotat från ett av barnens rum

Nu har väggarna fått lite skivor.

Lastbilen kommer

Avlastning

Ted sopar

Efter en ruggig regnskur tittade solen fram

Vi fångade regnbågen

Att bygga ett eget hus är en fantastisk känsla. Läskig, vansinnig och underbar. Det är inte alls som i tidningarna. Där börjar det alltid med att paret bara råkar åka förbi en fin tomt, får möjlighet att köpa den (pengar är aldrig några problem) en av deras bästa vänner är alltid arkitekt och de förstår varandra precis och arkitekten/kompisen ritar en underbar villa som sedan bara står där på något underligt vis. Allt är platsbyggt, specialanpassat och dyrt. För familjen Alm är det inte riktigt så. Tomten kommer från Borlänge kommun och den har ingen fantastisk utsikt. Vi har heller ingen kompis som är arkitekt. Huset är ett typhus som vem som helst kan köpa och ändå känns allt det här precis rätt. Att vi inte har obegränsat med pengar har nästan gjort resan roligare. Alla val måste vara ordentligt genomtänkta.

Vägen fram till den femte maj har varit lång.  Jag har knappt kunnat vänta alla dessa månader när ingenting har hänt. Thomas har varit mer cool och barnen har nog inte riktigt förstått att vi inte ska bo på Tvärgatan hela våra liv.
Nej, vi ska i ställe bo på Föreningsgatan.  Den hade lika gärna kunnat heta Ruhrgebietgatan! Vem har egentligen kommit på Föreningsgatan? Andra får ju bo på Smultronstigen och Sommarvägen. Jag skulle nöja med Maskrosvägen, det skulle ändå vara en vinstlott.